fredag 18 juli 2014

Långdrag

Jag har spunnit mer långdrag och tvinnat. På bilden här är det från vänster den första härvan som var med i förra inlägget, i mitten en tråd Suffolk/Merino landschaf och en tråd dalapälskorsning, till höger bara dalapälskorsning. Suffolk-merinon blev mycket vitare efter tvätt än de andra två. Den fick också flest meter per gram, även om WPI nog är ungefär samma på alla tre. Ettan ligger på 180 m/100 g, tvåan har 210 m/130 g (161 m/100 g) och trean är 45 m/35 g (128 m/100 g). Ändå upplevs de väldigt lika. Jag tycker det är fascinerande hur olika det blir med olika ullsorter. Dalapälskorsningen är också betydligt blankare än den andra, vilket anas lite på bilden men syns tydligt i verkligheten.

Roligt var också att dalapälskorsningen som jag nästan dömt ut som sträv och lite vass, blev väldigt mjuk när jag spann den med långdrag. Faktiskt mjukast av dessa tre. Laddar för att leta rätt på mer av den ullen och spinna så att det räcker till en tröja eller kofta. Det är en häftig känsla att kunna göra något av ull från våra egna får. När man garanterat vet att de haft det bra.


Det här är den korta lammullen som jag först tänkte använda till kortdrag. Det ville sig inte alls och blev därför spunnet med min vanliga kortdragsvariant (jag har insett att mitt kortdrag nog är längre än vad man ser på instruktionsfilmer, och jag har inte forskat i om det heter något särskilt, men det funkar bra för mig). Det blev lite ojämnt som entrådigt, men tvinningen jämnade ut det hela och det blev 210 meter på 157 gram. Inte så mjukt som jag förväntade mig att det skulle bli, mest troligt för att den var så kort att jag fick ha ganska mycket snodd i tråden.


Avslutningsvis var vi och kollade statusen på blåbären igår. Det var ju så väldigt nattkallt i slutet av juni, men tack vare att det var så pass varmt tidigare hann de blomma innan, och karten verkar inte ha tagit skada av frostnätterna, för det blir ganska bra med blåbär. Nästa gång vi går dit får det vara blåsigare dock, för det var extremt mycket broms som försökte få en tugga av oss. Det var inte läge att sätta sig ner och äta frukten vi tagit med oss direkt.

Hallon verkar det också bli bra med, åtminstone har våra trädgårdshallon bra med kart, jag hoppas att det är lika bra på hygget. Jordgubbarna börjar mogna också, nästa vecka kan vi nog börja skörda på riktigt, hittills har vi bara plockat enstaka. Tänkte på det i morse när de i morgonsoffan på svt klagade på att jordgubbssäsongen är över, att det gäller då inte i Norrland! Här har den precis startat. Och egna bär i frysen, till saft, sylt och paj, det är vardagslyx för en självhushållare!



onsdag 16 juli 2014

Skogsälva

Juli månads ull är Eider. En helt ny, väldigt trevlig bekantskap. Färgen heter skogsälva, gröna, gula och bruna toner, samt en del vitt från ullen. Jag ville få en skir känsla, som älvornas dans i skogsbrynet svala sommarkvällar då dimman stiger. Och jag tror minsann jag lyckades ganska bra! 


Den verkliga färgen ligger någonstans mittemellan dessa två bilder. Det är inte alltid lätt att fånga färg med kamera, särskilt inte när jag är för lat för att plocka fram den riktiga kameran och nöjer mig med mobilen. Men kanske blir det bättre snart? Jag har nämligen ett fototält på väg hem. Och borde önska mig en fotokurs i födelsedagspresent...


Eider är kanske inte det mjukaste jag spunnit, men väldigt samarbetsvillig. Jag är näst intill total nybörjare på att spinna med långdrag, med mina totalt 235 gram någotsånär lyckade härvor, men jag tänkte ändå prova långdrag på den här ullen, det kändes som att det skulle funka. Och det gjorde det! Längst in på spolen syns långdraget, det gick bra, men jag ville ha det lite tunnare, så jag övergick till kortdrag, som synes blir det mycket tunnare. Jag brukar ha lite svårt att spinna riktigt tunt, kanske för att jag inte riktigt har tålamod till det, kanske för att jag sällan stickar i riktigt tunt garn, men den här ullen behöver man inte anstränga sig för att få tunn. Samarbetsvillig, som sagt.


Jag har faktiskt redan färgat ullen för augusti. Jag passade på när det ändå var regnigt och grått, och sambon är inne och jobbar mellan semesterveckorna. Det finns ju så mycket annat som ska hinnas med när det är sommar och vi är hemma båda två. 

tisdag 15 juli 2014

Spunnit lite...

Först Drakelden, jag hade 50 gram över när jag skickat ut klubbpaketen. Min härva är lite mer orange än de andras eftersom de andra flätorna fick ett bad till. Polwarth är alltid trevligt att spinna, det finns inte så mycket annat att säga om det. Ljuvligt mjukt, men liiite för orange för min smak, i alla fall just nu, så den får ligga i säljes-lådan så länge. 140 meter blev det.


Sedan hade jag besök av en Ravelry-kompis på sommarturné förra veckan. När hon läste om att jag tänkte försöka ge mig på långdrag letade hon fram ull som skulle kunna passa för det. Och det gjorde det! Så nu har jag lärt mig, perfekt att kunna i höst när jag ska operera nästa hand. Nu kommer jag att kunna spinna med bara en hand! Ullen är Suffolk/Merino landschaf, rätt kort och krusig, inte jätte-jättemjuk, men perfekt att lära sig långdrag med. Det blir verkligen ett fluffigt och lätt garn med den här tekniken. Härvan nedan är 100 gram och 180 meter tvåtrådigt. 


Efter tvätt ännu lite vitare. Jag har drygt 50 gram till på en spole som jag först tänkte tvinna med en kort lammull som jag har, efter att ha klippt ett lamm tidigare än tänkt för att han skulle få lite bättre respekt för elstängslet. Men den ullen ville inte alls hålla ihop tillräckligt för att spinna långdrag med, så det blev 150 gram och 210 meter alldeles ordinärt (och lite ojämnt) tvåtrådigt. Har inte hunnit fota ännu. Däremot hittade jag en annan ull i gömmorna, en av mina Dalapälskorsningar, som var perfekt för långdrag. Så nu spinner jag den för fullt och tänkte tvinna det med den överblivna spolen Suffolk/Merino landschaf, jag gissar nämligen att det inte vore en bra idé att göra ett nystan och försöka tvinna en tråd utifrån med en tråd inifrån... långdragsgarn blir liksom inte riktigt lika hållbart. Därför har jag också misshandlat garnet lite i tvätten, varmt och kallt om vartannat, för att det ska filta lite.

Väldigt roligt att hitta ull som passar så bra till långdrag hemma och från våra egna får. Tyvärr var det en omärkt påse, så jag är lite osäker på vem det kommer ifrån. Tyvärr misstänker jag att det kan vara från en av dem som vi tänkt ta bort i höst... Men vi har flera med den typen av krusig ull, så det löser sig nog.



Som ett litet lyxprojekt har jag beställt Merino från Casalana som jag tänkte spinna långdrag av i höst. Riktigt lyxigt mjuk ull kanske kan få mig att glömma bort hur ont det gör i handen... har förra operationen i alldeles för färskt minne.

söndag 6 juli 2014

Två matchande

härvor Teeswater. Båda är på vardera 200 g/300 meter och passar alltså utmärkt att göra något av tillsammans. Frågan är bara vad... till att börja med får de följa med till Backfors och En gyllene omväg på onsdag 9/7.

Jag ska sitta där med spinnrock, ull och garn. Gör en utflykt, vetja! Trevlig gård med massor av mysiga djur och ponnyridning för barnen. Fikaservering också.

fredag 4 juli 2014

Drakeld

Juniklubben skickades ut före midsommar och nu tror jag att alla fått den, även de som var bortresta när paketet kom.

Jag glömde ju helt bort att fota ullen den veckan, fotade i stort sett inget av det jag gjorde, varken ull eller garn. Hade lite problem med minnet på mobilen, men det är åtgärdat nu, så till nästa klubbutskick ska jag komma ihåg att fota själv! 

Temat för sommarklubben var ju sagans värld. Och juniullen, en mjuk och trevlig Polwarth, fick bli röd, orange och svart, som drakeld. Drakar förekommer i så många sagor, och kan vara både onda och goda. Den här drakelden får vi väl tänka kommer från en snäll drake, som vill värma oss med sin eld. 

Tack Citikas för bilden!


Ullen för juli månad är utvald och preparerad, färgas nu i helgen och skickas till veckan. Det är en helt ny bekantskap för mig, så jag var ju tvungen att spinna en liten, liten provsnutt. Och jag blev kär! Den har karaktär, det är inte den mjukaste ull jag provat, men åh så lättspunnen. Och trevlig. Kanske inget att ha runt halsen om man är känslig, men mycket, ja, trevlig. Det ska bli spännande att höra vad mottagarna tycker.