Den 22 augusti var det dags. På ganska nervösa ben gick jag in på sjukhuset, men själva operationen gick förvånansvärt smärtfritt. Bedövningssprutorna var jobbiga. Och det gör ont att ha en stas runt överarmen för att det ska gå att operera blodtomt. Och det känns väldigt obehagligt att känna att något händer i ens handled, att höra ljud som påminner om en mejsel mot sten (det var ett instrument för att hålla operationsområdet öppet som lät) och känna ilningar upp i armen när läkaren skar upp senan. Men ändå. Inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Däremot fick jag väldigt brått till apoteket efteråt, när blodet återvände till handen och lokalbedövningen släppte... AJ! Snyggt bandage med gipsskena får man också.
Efteråt har jag haft väldigt ont, däremot. Maxdos paracetamol i fyra-fem dagar, sedan började det kännas lite bättre. Men fruktansvärt frustrerande och irriterande att inte kunna göra vad man vill. Att inte kunna använda handen till någonting, nästan. Jag får inte lyfta något med höger hand på en månad. Och jag är så extremt högerhänt. Har du provat hyvla ost med fel hand? Utan att ens kunna använda den andra som stöd/mothåll! Inte ens äta har jag kunnat göra med höger, det blir någon vridning när man för gaffeln till munnen som är mycket smärtsam. Åtminstone för mig. Jag har förundrat läst berättelser av andra som opererat sig, som har stickat eller virkat dagen efter operationen. En del till och med samma dag! De måste ha fått roligare piller än vad jag fick. Eller så hade de inte lika trångt för nerverna, jag hade tydligen väldigt trångt, enligt läkaren. Efter en knapp vecka kunde jag dock spinna lite, det gick bra att hålla fibrerna med höger och dra ut dem med vänster, högerhanden kunde vara stilla. Beställt ull till ullklubben har jag också kunnat göra!
Igår fick jag ta bort gipsskenan, vilken lättnad! Även om det fortfarande gör ont så slipper jag det klumpiga bandaget. Två veckors inaktivitet ger en väsentligt smalare handled, det är otroligt vad fort det går att tappa muskler. Men, nu kan jag faktiskt sticka igen! Det är mjuka, lugna rörelser som är lite som sjukgymnastik! Jag ska ju röra på handen utan att belasta den och stickningen gör faktiskt mindre ont än att skriva. Så nu ska jag avsluta bloggandet för stunden, och sticka lite. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar