fredag 27 april 2012

Bää-dårande mössor ;-)

Ja, något annat kan väl dessa mössor knappast kallas? Blev störtförälskad i tyget och önskade att jag hade haft mer pengar, då hade jag köpt flera meter av varje färg. Nu blev det mest av det gröna, till några mössor och resten ska bli sommarklänningar till tjejerna. De andra färgerna köpte jag (eller, sambon köpte åt mig, snäll som han är) bara en liten bit av, lagom till fyra mössor av varje färg.

Hade med mig dessa mössor på Hobbymässan, och de som inte blev sålda där, tänkte jag försöka bli av med här! Så kanske jag får råd att köpa lite mer av det underbara tyget :-) Flickorna blev lika kära i tyget som jag, de ville helst ha en i varje färg!

Låt ditt barn möta våren i en får-mössa! :-)

Tyget är bomullstrikå, tvättas i 40° C.


Grön
36 cm.

Gul
36 cm (2 st)
42 cm. SÅLD!

Lila
40 cm.

Turkos (lite mörkare i verkligheten)
30 cm - prematur- eller dockmössa
36 cm
41 cm SÅLD!
50 cm SÅLD!







Alla mössorna kostar 125:- plus frakt, förutom den lilla prematur-/dockmössan, som kostar 60:- plus frakt. Frakten för en mössa blir 12:-

Maila mig på solaengel@gmail.com vid intresse.

Dessa mössor finns färdiga för leverans. Jag har andra tyger hemma och kan sy på beställning, men då blir leveranstiden förstås lite längre. Kontakta mig för tygalternativ.

Berta-garn

Jo, Berta-ullen, som blir Berta-garn, som blir Berta-filt...

Bertas ull var inte särskilt trevlig. Faktiskt. Texel-finullsblandningar får inte så fin ull, så är det bara. Hur trevligt fåret i sig än är. På några ställen var ullen lite mjukare, men mest var det ganska stickigt. Det tänkte jag dock inte på när jag vevade fram kardflor för att min syster skulle prova sälja lite på Åsele Nappet. Nu blev det inga kardflor sålda där, och lika bra var väl det, för garnet blir som sagt inte jättemysigt. Och skulle man vilja tova, ja, då får man jobba, den ullen är inte lätt att tova. Jag vill ju att de som köper saker av mig ska bli nöjda, så jag hade nästan bestämt mig för att spinna upp dem själv, för att öva och för att kanske göra sockor eller liknande till familjen.

Och så gick då Berta och dog. Vi kommer aldrig mer att få Berta-ull. Och jag ville göra något av kardfloren. Något lite mer beständigt än sockar - för visst har jag skrivit att golven i vårt hus formligen äter tjocksockar? Vanliga sockar med, för den delen.

Då kom jag på, att en filt i mormorsrutor skulle gå bra. En snygg Berta-filt som kan ligga i soffan, som man kan dra över benen om man känner sig lite frusen. Särskilt som min förra mormorsrute-filt blev en besvikelse och numer ligger ihoptovad och skäms i en hylla... En sådan filt behöver ju inte heller vara så mjuk och gosig eftersom jag allra oftast har kläder på mig när jag sitter i soffan, eventuell kli-faktor är alltså inget att oroa sig över.

Så jag började spinna. Det är ganska lättspunnet, särskilt som jag gjorde det ganska grovt, det ligger på cirka 90 meter/100 g. Sambon sa visserligen att det var ganska mjukt, men han kan ha kortärmat under en tröja i Järbos superstickiga Lovikka, så honom vet jag inte om jag lyssnar på ;-)


750 g kardflor har jag färdigt. Och lite till ull finns kvar om det skulle behövas. På bilden syns från vänster till höger Vårvinter - gryning, Äppelblom och Våraning. 100 g räcker till fem rutor med virknål 5, rutorna blir 13 cm stora. Jag bör alltså få 37 rutor av den ull jag har färdigkardad. Undrar om det räcker, tro?

Den färgade ullen är förresten pälsull, det är bara det vita som är från Berta. Ungefär 60-70% vitt i varje kardflor. Lite färg gör av sig väldigt mycket...

Tanken är att jag ska virka ihop rutorna med ett varv mörkgrått köpegarn, för att få rutorna att framträda lite bättre. Vad tror ni om det? Jag tar gärna emot lite input här! :-)

torsdag 26 april 2012

Rapport från Hobbymässan

Självklart glömde jag ju kameran hemma, och har alltså inga bilder från själva mässan. Det följde dock med ett par söta muffins hem, som Kias duktiga dotter bakat! Söta i dubbel bemärkelse, vem kan motstå fåret Shaun i muffinsform? Barnen blev glada och goda var de!


I övrigt var mässan faktiskt riktigt bra! Det kom kanske lite lite besökare, men de som kom verkade nöjda. Detta trots att vi inte var så många utställare som det brukar vara, mässan höll på att bli inställd i år av olika orsaker, och då inbjudningarna kommer lite sent kan inte alla komma, så är det ju!

Jag är i alla fall glad att vi fick vara tillsammans två dagar, både utställare och besökare! Jag är ganska nöjd med att ha lyckats sälja en del, trots att det inte kom så många. Men alla som kom tyckte i alla fall att jag hade fina saker, och jag fick sälja ett kardflor ända till USA! En dam som var här och hälsade på blev förtjust i norrskens-floret och köpte ett till sin syster som tovar. Hon hade fått se norrsken på nära håll när hon flög över Island på vägen hit. De två andra norrskenen såldes till en farbror som skulle tova innetofflor och ville sätta lite färg på det gråa. Extra roligt är det när köparen är av den lite mer oväntade sorten, jag ser inte en äldre man som den typiska ullköparen ;-)

Många av de äldre som kom var också väldigt fascinerade av att jag kunde spinna. Och det på en gammal spinnrock dessutom! Det väcker minnen hos många, har jag fått erfara. Barn brukar också vara väldigt intresserade, en flicka höll nästan på att gå in i ett bord för att hon skulle se vad jag gjorde och gå samtidigt.

De andra kardfloren blev kvar, och faktiskt är jag lika glad för det, eftersom det är Bertas ull i dem. Nu ska de bli till garn, som ska bli till mormorsrutor, som ska bli till en Berta-filt. Jag har redan börjat så smått, bilder kommer framöver!

Jag fick sälja en del fårmössor också, men några är kvar. Kommer att fota och lägga upp dem här senare i veckan om någon är intresserad. Mina barn får faktiskt nöja sig med en var!

Det är roligt att stå på mässa, man får en extra liten energikick av att höra positiva kommentarer om ens arbete! Tyvärr tog den energin ganska fort slut med den gångna veckans tråkigheter, men det ska väl bli bättre, hoppas jag!

onsdag 25 april 2012

Miniägg och jätteägg!

I söndags hittade vi ett miniägg i redet hos hönsen. En av Islandshönorna som lagt två ägg samtidigt, och det ena var så litet som ett vaktelägg.


Alma vill som vanligt att mamma ska ta "ögonblick" på henne också!


Och i morse hittade vi ett jättestort ägg, hela 91 gram vägde det. Det kommer från en av våra unghönor, en värphybrid. Här syns storleksskillnaden väldigt tydligt. Längst till vänster jätteägget, i mitten ett normalstort ägg från våra hybrider och längst till höger miniägget. Islandshönsen värper i vanliga fall ägg som väger cirka 50 g, ungefär som det i mitten alltså.


Jag blev nyfiken på att knäcka för att se om det verkligen var någon gula i miniägget. Sådana ägg brukar kallas jungfruägg och bara innehålla äggvita. Men det var faktiskt en gula i det, även om den såg lite konstig ut. Fast det kan nog ha varit bara äggtrådarna som gjorde att det kändes konstigt, de var nämligen av ganska normal karaktär och storlek.


Här är alla äggen knäckta. Överst ett vanligt ägg, till vänster miniägget - vilken skillnad! - och längst ner det stora, som mycket riktigt hade två gulor. Så nu måste jag väl ta och baka nåt då... :-)


fredag 20 april 2012

Sorg i fårhuset

Vår Berta, hon med trillingarna, dog i onsdags.

Hon fick trumsjuka, orsakad av att de rymt och festat på en halv säck Pullfor i söndags, en säck som vi då ännu inte hade någon fodertunna till, tyvärr. Gissningsvis fick hon, som ju var störst, i sig mest, de andra reagerade mest med att vara lite lösa i magen. 

Veterinären kom i måndags. Då, på eftermiddagen hade hon redan hunnit piggna till lite grann. Men vi gav henne lite dropp, lite smärtstillande och ventilerade gas från vommen med en slang. Och så det fatala, vatten blandat med diskmedel (ja, jag vet att det låter helt galet, men det är tydligen en rätt vanlig behandling när det gäller trumsjuka hos idisslare, diskmedlet sabbar ytspänningen så att det ska gå lättare att få fart på magen igen). Tyvärr så protesterade hon ganska mycket under den där sista delen av behandlingen, och fick troligtvis lite av vätskan i lungorna. Vilket orsakade en lunginflammation. På tisdagen var hon ändå lite bättre, hon hostade en del, men drack vatten självmant, något hon inte gjort under hela måndagen. Så jag började hoppas att det skulle gå vägen. På onsdag morgon var hon tyvärr sämre igen, jag fick inte upp henne på benen själv utan fick ta hjälp av sambon. När jag kom tillbaka efter att ha lämnat Martina på skolbussen hade hon dock lagt sig igen.

Ringde veterinären och gick ut igen. Då hade hon flyttat på sig, så jag tänkte att det kanske skulle gå ändå. Trots att hon andades väldigt tungt och ansträngt. Vid nästa titt någon timma senare hade hon dött. Och hennes små lamm låg ihopkurade intill henne och bräkte hjärtskärande. Sparkade lite på sin mamma, som för att be henne resa sig upp. Ringde hem sambon från jobbet, för jag skulle aldrig orka dra ut henne själv. Pratade med veterinären igen, som skulle komma förbi ändå, för att titta till de andra. Tjorven, en av våra förstföderskor, hade börjat vägra lammet di, och jag fick inte ut något när jag provade handmjölka henne, så hon kom för att ta en titt på henne. Tack och lov var det ingen mjölkstockning, men hon trodde att hon kanske gått ner i mjölkproduktionen för att hon varit stressad, dels lite magont i söndags, dels veterinärens och mitt spring i måndags. Hon är ju vår mest lättstressade tacka och den som är minst tam. Det verkar ha blivit lite bättre nu i alla fall.

Resten av onsdagen ägnades åt att åka till Forsbacka och låna en lammbar av Kia, åka till Granngården och köpa ersättning - lite kul är det att lammersättning heter Pontus, precis som flasklammet i Bullerbyn - och nya nappar till lammbaren. En lammbar är alltså en hink med nappar, så att man kan låta lammen flaska sig själva! Dels sparar det lite tid, dels är det bra för att lammen kan styra själva över matintaget. Man fyller på med varm ersättning och de dricker så mycket de vill ha. Sedan kan de fortsätta att ta en slurk när det passar, trots att ersättningen kallnat. Perfekt för små lammagar som inte rymmer så mycket åt gången. 



Kardfloren från ett tidigare inlägg är mestadels Berta-ull, förutom det färgade som är gotlandsull. Nu har jag bestämt mig för att inte sälja dem som tanken var, utan jag ska spinna dem själv och göra en Berta-filt. Blir någon slags mormorsruta, antingen vanliga fyrkantiga eller så sexkantiga. Hennes ull är inte den mysigaste mjuka, så jag vill inte sticka något plagg av den. Inte heller sockar, för de nöts så fort på våra golv. Vi måste ha extra vassa golv, för så mycket hål i sockarna, både ylle och vanliga tunnstrumpor, det har vi aldrig fått tidigare. Men en filt, att lägga över benen i soffan, det blir bra. Oftast har man ju faktiskt kläder på sig i soffan, så det gör inget att garnet är lite grovt. Och en filt nöts inte så mycket. Vi kommer ju trots allt aldrig att få någon mer ull från henne.

lördag 14 april 2012

Trillingarna

Våran Berta, som jag trodde skulle bli först av alla, blev sist ut att få sina lamm. Jag gick ut sent på kvällen annandag påsk och hittade en väldigt orolig tacka. Hon gick fram och tillbaka, sparkade i ströet, satte sig, reste sig...

Jag stannade kvar för att se hur det skulle gå för henne, och tur var väl det! Arn tyckte nämligen inte om hur hon betedde sig, så han blev riktigt sur och tänkte stångas. Tyckte det räckte med att hon hade värkar och skulle föda ett antal lamm, inte skulle hon bli utsatt för hans horn också, så jag tog ut honom. Sedan kunde hon få sina lamm i lugn och ro. Ett tag trodde jag att vi skulle behöva hjälpa till, det första lammet kom nämligen med bakbenen först. Men det gick bra, och under tiden då hon tvättade av den första kom det två till! Det var lite nervöst ett tag, när vi undrade om hon skulle få ännu en, men tack och lov stannade hon vid tre lamm. Nu är de snart en vecka gamla och hon verkar klara sina tre utan hjälp, tack och lov. 

En riktig tigermamma är hon, trots att hon är ett får. Hon stampar och frustar om hon tycker att någon blir för närgången. Kaninen som delar box med fåren (för att vi inte ska få fler kaniner) har lärt sig att hålla sig ur vägen.

Den här omgången lamm bjöd också på vårens första tacklamm. Den allra sista som kom ut var en tacka, och av sju lamm totalt var alltså sex baggar. På bilden är det tacklammet som står längst fram, med lite bruna fläckar i ansiktet.

fredag 13 april 2012

Ett påsklamm till ;-)

Förra söndagen, innan bästa Ella åkte i väg till vårt grannland i öster, var de förbi hos oss. Tyvärr trodde de att vi inte var hemma, sambon hade bilen på jobbet och själv stod jag i duschen. Och sköljde garn!

När jag och Alma skulle hänga ut garnet på tork såg vi att vi visst hade fått en liten present! En söt liten börs formad som en sköldpadda - vi gillar ju som bekant sådana i den här familjen - och en påse med påsklamm. Av vit choklad och med hasselnötsfyllning. Mumsigt goda :-9

Lika god som söt!

Hobbymässa på Slöjdarnas Hus!

Första dagen på det här påsklovet som solen skiner, då förbereder jag för fullt inför årets hobbymässa! Barnen är i alla fall ute och leker, alltid något. Det är en av de stora fördelarna med att bo på landet, bara att öppna dörren och springa ut!

Själv sitter jag alltså inne och syr söta fårmössor, packar ull och garn och dricker mitt te i lugn och ro. Och skriver ett litet inlägg i all hast. Ska jag hinna klart måste jag nämligen skynda mig lite. :-)

 Symaskinen går varm, och diskmaskinen får vackert vänta på urplockning.

Några mössor klara, väntar bara på att bli fållade. 

Garnkassen packas, överst ligger mitt alldeles nyspunna merinogarn. Handmålad ull, navajospunnen till ett 3-trådigt självrandande garn. Det är nästan så att jag inte vill skiljas från det... Men, jag kan ju alltid göra mer, om än det inte blir exakt likadant.

Så, den här helgen, 14-15 april, på Slöjdarnas Hus i Vännäsby. Vi har öppet mellan 10 och 16 båda dagarna, kaféet håller öppet med hembakt fika. Gör en utflykt! Det kommer inte bara att vara ull och garn, utan även annat pyssligt, så det borde finnas något för alla! Välkomna!

söndag 8 april 2012

Garnutlottning hos garnomera!

Snubblade över en för mig ny blogg idag, garnomera. Trevlig blogg som dessutom just nu har en utlottning, med bland annat dessa fina garner från Manos. Tänk om man kunde ha turen att vinna någon av dessa... Älskar Manos garner, men det är tomt i kassan, så det skulle vara perfekt! 

Tvillingarna!

I går hade vår lilla Märta en stor överraskning åt mig i lagården. Inte ett lamm, utan två nyfödda sötnosar! En bagge och en tacka. Förlåt, en bagge till var det visst, vid närmare inspektion... :-) Vilken påskpresent! Faktiskt är de små nog att rymmas i ett påskägg av den större modellen... 

I morse fick kameran följa med, så varsågoda, ett dygn gamla sötnosar! Den ena, helvita, är lite mindre än sin bror. Den lite större har en brun fläck i nacken och lite brun svans. De här två är sjunde generationen av inkorsad Dala Päls, hur många procent har jag inte räknat ut. Mamman ser i alla fall ut precis som en renrasig Dala Pälstacka och har jättefin ull. De brukar ju inte få fler än ett lamm, men det här var väl undantaget som bekräftade regeln. Jag är faktiskt glad åt att vi fått några bagglamm, så att Arn får sällskap i sommar när de är avvanda. Baggarna brukar också ha väldigt fin ull, eftersom de inte ägnar någon energi till att föda upp lamm.

 Nyvakna småskruttar. Bedårande söta.

Bagglammet med sin bruna fläck i nacken. 

Frukostdags både för stora och små.

lördag 7 april 2012

En påskhöna också!

Ett inlägg till, påskaftonen till ära!

Vi kände att det var lite för lite med tre hönor, ibland fick vi tre ägg/dag, men oftast två och ibland inget alls. Det blir helt enkelt för lite ägg för en familj på fyra personer. Ett tag funderade jag på att adoptera några uttjänta värphybrider från något hönseri, men så hittade jag en annons på blocket om värpfärdiga unghöns istället. De här tre damerna kommer från Vännäsby, och förser oss med lite mer ägg. Egentligen köpte vi fem, men två fick stanna hos bonden som vi köper hö av. Han bytte ju till sig en tupp från oss i höstas, men tyvärr dog hans hönor för någon månad sedan, så nu var tuppen milt uttryckt ganska deprimerad. Han blev mycket glad när han fick sällskap igen, från att ha suttit på pinnen mitt på dagen och hängt med huvudet, till att skrocka belåtet och visa hönorna var maten står.

En rolig sak med de nya hönorna är temperamentet. Trots att vi haft våra islänningar sedan i somras, är de väldigt skeptiska till närkontakt med oss och äter bara ur handen om vi har något väldigt gott att bjuda på. De här nya däremot är väldigt tama, trots att de inte känner oss särskilt väl ännu. Till barnens stora förtjusning, för de står stilla och låter sig bli klappade!




Lite för ljus bild, men här är två ägg, ett från värphybriderna och ett från islandshönsen. Det ljusa är från våra gamla, och det bruna från de nya.

Hos uppfödaren fanns också Koppar Maraner, fantastiskt fina fåglar, med chokladbruna ägg. Det kommer troligen att flytta in några sådana här längre fram i vår.

Glad Påsk!

Klart katterna också ska ha fint dukat! :-) Ägg är gott, tycker Asta, de andra var lite mer skeptiska.


Och nej, vi brukar inte servera katterna ägg i äggkoppar. ;-) Men Alma hade bara ätit halva ägget, så då ställde vi ner hennes ägg till Asta (som hade tänkt hoppa upp på bordet och ta för sig själv).

I morse när jag gick ut till djuren hade vi fått två lamm till, vår nästan-renrasiga Dala Pälstacka Märta är nu stolt mamma till ett par tvillingar, en liten bagge och en ännu mindre tacka. Bild kommer.

GLAD PÅSK!

fredag 6 april 2012

Ett påsklamm!

Kvällen före skärtorsdagen kom han, vår förstfödde lille kille!

Helt ofattbart liten och alldeles, alldeles perfekt! Mamma Tjorven är 75% Dala Pälsfår, pappa Arn renrasig. Den som orkar får räkna ut hur många procent Dala Päls det är i den här lille killen. ;-) Han är inte större än en katt!

Jag trodde verkligen inte att Tjorven skulle bli först, hon är en av våra förstföderskor, och hon verkade vara minst nära förlossning, när vi tittade på och jämförde juverstorleken. När vi kom ut i stallet hade hon lite problem med att hävda rätten till sin son, så vi gav dem egen box ett tag. Eller egen och egen... våra nya hönor tycker tydligen om den boxen också, så de brukar knalla in och hälsa på.


Ganska fina hornanlag för att vara icke-renrasig. Vi får se hur de utvecklar sig. Arn har väldigt fina horn, men hornen brukar vara svårare att ärva än pälskvalitet, tydligen.


Helt vit, med en lite mörkare fläck i nacken och på svansen. Han kommer nog att få lite fläckig nos också, precis som mor och far.


Det känns tryggt att lägga sig och vila när mamma vakar. Man kan faktiskt bli lite trött av att vara fotomodell!

Nu väntar vi bara på resten av lammen, och hoppas på att de kommer lika lätt och fint som den här krabaten. Troligen kommer vi att få fem lamm totalt, kanske sex om nu Berta väntar trillingar...

tisdag 3 april 2012

Stickmarkörsbyte

Det blev ett snabbyte på Sjalbarn också, stickmarkörer skulle vi byta. De här skickade jag före helgen, så de borde ha kommit fram igår eller idag. Stenar, gröna vaxpärlor och stora och små glaspärlor. Trädda på smyckewire med klämpärlor längst ner.


Nu hoppas jag att mina bytesmarkörer hittar hem hit till mig snart, jag väntar spänt vid brevlådan, särskilt när jag ser bilder på allt fint som andra fått, bland annat har k-märkt och metamorphosis gjort fina markörer, bådas syns här.

måndag 2 april 2012

Påskäggsbyte

Nu borde påskägget ha kommit fram till sin mottagare, så nu törs jag visa bilderna :-)

Den här ullen i påskiga färger förvandlades till... 

 
50 gram två-trådigt handspunnet garn.

Med i paketet följde hemlagad chokladmintkola, tyvärr blev det kanske lite för lite mintsmak... Och så pysslade jag ihop något fint att hänga i påskriset. Det är fjädrar och dun från våra höns (som jag tvättat, fjädrarna alltså, inte hönsen) som jag pimpat med några pärlor.

Jag hoppas att påskägget faller mottagaren i smaken! Hon har en blogg också, inte med så mycket pyssel, däremot en hel del "bitska berättelser från en vardag med barn". :-) Värt att kolla in!

Och så receptet på chokladkolan, som kan varieras i det oändliga...

100 g smör
2 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1 tsk vaniljsocker

Koka ingredienserna till 120° C, eller gör kulprov. Rör ner smaksättning, i mitt fall 3 msk kakao och 2 tsk mintarom, i slutet av koktiden. (I somras provade jag att låta några kvistar färsk mynta koka med, det gav mer mintsmak!) Häll upp smeten i en form, låt stelna och skär i bitar. Slå in i papper, det brukar finnas omslagspapper till godis att köpa i vissa affärer, annars finns det på Panduro eller på nätet. (För vad finns inte på nätet, liksom?)

Supergott blir det, och så vet man precis vad som är i. Enkel att göra helt ekologisk också! Min blev den här gången lite nästan-ekologisk. När jag väljer mellan lokalproducerat och ekologiskt, väljer jag ofta lokalproducerat, när jag inte kan välja båda, vill säga. Alltså blev det Norrmejeriers ekologiska grädde, och Norrmejeriers o-ekologiska smör. Eko-kakao blev det, men kan någon svara på var man hittar ekologisk kakao som det är lite mer stuns i? Tycker den vi har nu (ICAs I Love Eco) ger både mindre färg och mindre smak. Och färgen kan jag väl bortse ifrån, men det känns trist när man måste använda mer för att få tillräcklig chokladsmak. Jag hade samma erfarenhet med en annan ekologisk kakao vi köpte. Konstigt.

Stickfodral

I höstas hade jag ju min auktion för Rosa Bandet. Britt, som vann auktionen ville gärna ha stickfodral som matchade stickpåsen, ett för strumpstickor och ett för Knit Pro-stickorna. Och så två fodral till, ett stort och ett litet, i annat tyg. Det är så roligt när det man gör blir uppskattat, att det används och är till både nytta och glädje!

Efter lite funderingar från båda håll om utseende och funktion började jag sy. Och så här blev resultatet:


Små fack för spetsarna, några större för kablar och kanske ett mönster, samt ett ficka med blixtlås får småsakerna. Fodralet viks på mitten och sedan på mitten igen och så finns det knytband som håller ihop det hela. Och nu bor alla fodralen i Jämtland och hjälper till att hålla ordning på stickorna hos Britt! :-) Och så ska jag sy en stickpåse till, som matchar de lila fodralen. Stickning kan visst vara en prylsport det med! ;-)

söndag 1 april 2012

Vår lilla klätterapa!

Alma har klättrat sen hon föddes, känns det som i alla fall. Hon började gå när hon var tio månader (alldeles för tidigt om ni frågar mig) och då klättrade hon ännu mer.

När hon var drygt ett år tyckte jag att det blev fasligt tyst i köket en kväll. När jag kom in hade hon klättrat hela vägen upp till näst översta hyllan i skafferiet, och plockat ner en chokladkaka, en sån där riktigt mörk som jag tänkt ha till bakning. Och så klättrat hela vägen ner igen, med chokladkakan i handen, hur hon nu lyckades med det!? Tyvärr ligger bildbeviset på bedriften på en annan dator, någon dag ska jag ta och föra över dem till den här datorn istället.

Nu i vinter har hon gärna klättrat på stegen när pappa använt den. När det var som mest snö och han var uppe på lagårdstaket, tänkte hon följa efter. När vi satte upp fågelholkar för några veckor sedan, klättrade hon hela vägen upp till holken. Stegar borde förvaras liggande här, men ännu har hon bara klättrat när någon annan klättrat. Och så är hon ju inte ute på gården själv, ytterligare en säkerhet.

Hon älskar verkligen att klättra också, ögonen lyser av fröjd när hon står längst upp på stegen, och vi försöker berätta att hon faktiskt får ta och komma ner nu.

Den här klättringen, efter middagen en kväll, är lite lugnare. Framför allt för mamman. Kanske inte för pappan. ;-)