lördag 18 februari 2012

UFO #2 - Martinas sjal!

Under fiberfestivalen fick barnen varsitt kardband från ullaffären. De ville att mamma skulle spinna garn och sticka en sjal. Almas sjal har varit klar ett tag, men har av någon anledning förblivit oblockad, så bild på den kommer senare. Men efter Almas sjal, så har garnet till Martinas legat. Och legat. Det var nästan lite för lite garn, trots att jag blandade upp båda nyanserna av rosa med lite lila gotlandsull.

Jag skulle alltså hitta något att matcha med för att göra en lite randig sjal. Väldigt otippat föll hennes val på svart ullgarn, vilket gjorde det rosa garnet om möjligt ÄNNU mer rosa.


Lillasyster vill såklart också vara med på bild, som alltid. Sjalen blev tillräckligt stor för att ha över axlarna...


...men inte för stor att ha som halsduk. 


Mönsterbården är ungefär densamma som på Ankis sjal, med vissa modifieringar för att passa randningen. Det syns lite dåligt, men mellan den smala och den breda rosa randen, finns en smal rand av handspunnet mörklila garn, också det med lite glitter. Och som ni ser kan en sjal användas till mer än att värma - de är också utmärkta till att leka tittut med!

fredag 17 februari 2012

Jag bara råkade...

...färga lite ull.

Jag VET att jag skulle ha UFO-månad, men frestelsen blev för stor... tvättade lite rensad gotlandsull idag och blev så otroligt sugen på att färga lite.


Här ett överfärgat kradband från Colinette, blekt turkos är inte min färg, så... ljuset är nästan lite för starkt ute nu, den är lite mörkare än så här. Tänk att det redan nu är så ljust ute, fastän det bara är mitten av februari. Jag tänkte på det i morse när jag följde Martina till bussen, att snart behöver vi inte reflexvästarna längre.


Och här är resten av ullen. Egentligen blev det inte så bra att fota i dagsljus idag, färgerna är överlag lite mörkare och intensivare. Men det blev i alla fall en mörk petrol och en lite ljusare. Och två lila-rosa nyanser som är mycket mer mättade och mer lila i verkligheten. Den orange-rosa längst upp till höger började som gult, men gult på ljusgrå ull blev inte så roligt, så jag blandade till lite rött och hällde på. Färgen är exakt en av nyanserna på himlen nu på morgnarna. 

Jag känner mig som en galen kemist när jag står och blandar färgpulver, citronsyra och ättika, men roligt är det! Jag skulle nog kunna gå så långt som att påstå att det är beroendeframkallande!

Nu ska den här ullen torka, och sedan bli vackra kardflor som sedan kan bli vackert garn...

Och så ska jag ta itu med UFO-högen igen. Kvällen kommer att ägnas åt Martinas kofta i handfärgad merinoull från 3 stickor. Jag har kommit ner under ärmhålen nu, så förhoppningsvis kommer jag en bra bit ikväll. Undrar bara hur jag tänkte när jag tänkte att den skulle vara så randig, jag kommer att ha en miljon trådar att fästa sedan. Nästan i alla fall. Tack och lov stickar jag den i ett stycke, annars hade det ju varit tre gånger så många trådar...

Ooops...

Jag råkade visst....

Bilder kommer imorgon eller kanske ikväll. Om jag hinner. Jag har fastnat i nåt kul nu. Ullrelaterat, vad annars?

onsdag 15 februari 2012

Spinnande spunnet

Nästan ett UFO... Jag blev kär i en katt på etsy före jul och beställde lite ull. Sedan har den legat och väntat. Och väntat. Nu har jag kommit mig för att spinna den! Ekologisk merinoull, handfärgade kardband från SpinSpanSpun. Alldeles ljuvligt mjukt. Det svåraste var att spinna medvetet ojämnt och samtidigt få tillräcklig längd... 60 yards skulle det bli av det vita, och 175 av det gula. Jag fick det till 56 och 150... Men jag hoppas det räcker ändå, oftast tycker jag att jag brukar sitta med för mycket garn över när jag stickar efter mönster, och i värsta fall får jag väl göra ben och svans lite kortare än vad mönstret anger. Det är inte hela världen.


En sån här myskatt ska det bli. Toksöt! Yarnmiracle är det som gjort mönstret. Och flera andra fina mönster förresten. 


Nu är bara frågan... egentligen är inte det här ett UFO, så jag får inte börja på den förrän i mars. Men... garnet är i alla fall klart, och ligger och väntar på mig! Och återigen - vad svårt det var att spinna ojämnt och ganska tjockt när jag ägnat månader åt att försöka spinna så jämnt och tunt som möjligt!

tisdag 14 februari 2012

UFO #1 - Sköldpaddan Norton!

Först ut i raden av oavslutade projekt blir lille Norton. När Alma var liten bebis, för evigheter sedan, virkade jag en liten rosa/röd/orange sköldpadda åt henne från en bok med Amigurumis. Nästan tre år sedan alltså. Samma höst, lagom till fars dag om jag minns rätt, stickade jag ett par sockar till sambon i grön-randande raggsocksgarn från Hjertegarn. Och det som blev över tänkte jag virka en sköldpadda till honom av. Vi gillar sköldpaddor i vår familj (nån dag ska jag visa min!).

Jag virkade ett huvud, i matchande grönt Karisma. Och virkade nästan skalet färdigt. Och sedan... hände något annat. Så här i efterhand, när den äntligen är klar, kanske det var så att jag helt enkelt ledsnade för att virkning inte är min starkaste sida. I alla fall inte när det kommer till amigurumis, man måste ju virka så hårt för att få ett snyggt resultat, och då krampar handen. Skavsår får man också.

Men när jag sedan ser det färdiga resultatet... ja, då kanske det var värt lite smärta ändå. För söt blev han, lille Norton. :-)


Solen var på min sida ett par timmar också, så jag gick ut och fotade i snön. Kanske inte en sköldpaddas rätta element, men en norrländsk ull-sköldis tål lite mer! :-) 


Tyvärr har jag inte packat upp alla flyttkartonger ännu - vi har ju bara bott här 7 månader, så det finns gott om tid - så jag fick improvisera ihop honom. Tur att jag kunde titta på Almas sköldpadda för lite ledtrådar. (Även om den är trebent numer. Vi tror att benet hamnade i magen på en hungrig hund en dag. Och någon annan dag ska vi tillverka ett nytt ben till den.)


Det andra som jag frihandade fram var det lilla hjärtat (OK, ganska stora hjärtat) som pryder skalet. Jag tänkte nämligen att Norton skulle få bli årets alla hjärtans dag-present till sambon. Själv fick jag en underbart skön och väldigt snygg ulltröja från Kari Traa i morse, men jag har inga pengar till att köpa något fint åt honom för. Tur då att det finns ull och garn att skapa av i förrådet! Hjärtat är virkat på fri hand, lite oregelbundet, garnet Wool Classica från Manos del Uruguay.

söndag 12 februari 2012

Inspiration...

Det finns så mycket jag vill göra. Så många garner att spinna, så många tröjor att sticka, så många projekt som bara skriker och drar i mig... Så mycket vackert i naturen (och i garnkorgen, och i ullbyttorna) att få inspiration av.

Men. Jag tror minsann att jag ska låta mig inspireras av Ella istället. Och ha en UFO-månad. Fast det får bli 1½ månad, halva februari och hela mars. Inga nya projekt, bara rensa och göra klart. Det kommer att innebära två koftor till mig, en kofta till Martina och en slipover till sambon. Bland annat...

(Fast imorgon, då ska jag spinna lite, för då kommer det två andra ull-galningar. Så då ska vi spinna och fika och ha det trevligt.)

onsdag 8 februari 2012

Sjalen är klar! Nästan iaf...

Jag glömde så klart att ta kort under tiden jag stickade, men lyckades komma ihåg att fota sjalen oblockad. Det är svårt att hejda sig lite, jag har bråttom och vill se hur resultatet blir! En blockad sjal är något helt annat än en oblockad...

Så här såg den alltså ut innan badet och tre minuters centrifugering.


Och här har jag lagt ut ett badlakan på vardagsrumsmattan och sträckt ut den till rätt form och storlek. Nålar överallt. Inte det lättaste när det finns en liten Asta som gärna provar att dra upp varenda knappnål varefter jag sätter fast dem... Livet med kattunge :-) Tur att hon är väldigt gosig och mysig när hon ligger i knäet och spinner när jag stickar, för när hon busade med nålarna var hon rätt billig.


Och idag hade sjalen torkat! Solen visade sig från sin bästa sida frampå eftermiddagen, så att jag fick trevligt dagsljus att fota i. Det är man inte så bortskämd med vintertid. Men eftersom det ligger en sisådär 80 cm snö över hela vår trädgård blir jag aningen begränsad i mitt val av plats för att fota. Jag ville inte vara ute längre än nödvändigt med en smärtande hals och vad jag misstänker kan vara en begynnande feber, så jag travade ut på vägen, hängde sjalen på en av vägpinnarna och fotade. Det kändes liksom inte som läge att pulsa ut i djupsnön för att komma åt ett bra träd att hänga upp den i. När jag dessutom väntade till eftermiddagen (eller ja, solen tog siesta mitt på dagen idag) så fick jag gå en bit för att komma ur skuggan från huset. 


Vad är det då som fattas? Jo, det ska sättas dit en knapp eller två, och eventuellt ska det virkas en liten kant i det gröna garnet längs ovankanten. Fast jag tror det blir snyggare utan. Klippa av de fästade trådarna ska jag också göra.

Och bara det är gjort, då ska det bli live-bilder hade jag tänkt. Anki kan jag skicka ut i djupsnön en solig dag, så kan jag stå på den skottade gårdsplanen och fota. ;-)

torsdag 2 februari 2012

Jag spinner en sjal...

Det är roligt när folk tycker att det man gör är fint. En del tycker ju att det är så fint att de vill beställa något, och det känns lite extra roligt!

I höstas frågade Anki om jag inte kunde sticka en kofta till henne. Jo, det skulle väl gå bra. Bara hon inte har några krav på leveranstid à la Ellos... Hantverk tar tid, så är det bara. Men den som väntar på nåt gott...

Nå, hon kom och hälsade på för att kolla på modeller och garner, jag har ju en del olika kvalitéer hemma (även om jag jobbar på att sticka undan lite). Hur det nu blev så slutade besöket med att hon ville ha en sjal istället för kofta, och handspunnet istället för köpegarn.

Det är riktigt, riktigt roligt att få designa något helt från grunden, särskilt med en så entusiastisk beställare! Tänk, att vara helt och hållet ensam om sitt plagg, för även om jag skulle vilja göra en till, så kan det aldrig bli exakt likadant.

Det kommer att bli en helt unik sjal, till en helt unik människa!

Och så här långt har jag kommit:


Jag tror att jag ska spinna lite till, bara för att vara på den säkra sidan. Åtminstone det grönlockiga vill jag ha lite mer av, för att inte behöva börja spinna när jag är nästan klar med stickningen, som jag fick göra med den här sjalen. Det gick ju bra det med, men nog är det lite förargligt att behöva avbryta något mitt i.

onsdag 1 februari 2012

Plastprojektet

Det gick bra att spinna plast-ullblandningen. Bestämde mig för att virka runt en glasburk för att få till en skål eller en ljuslykta. Helt och hållet frihandat.


Färdig att stoppas i grytan. Någon minut i hett vatten.


Och klar. Tror jag.


Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Jag gillar nog vanlig ull bättre. Det blev inte så hårt som jag trodde att det skulle bli, och det känns inte som att all plast smälte. Jag kanske provar på nytt en annan dag, vi får se.