På fiberfestivalen köpte jag såklart lite ull. Kanske egentligen lite mer än vad jag har behov av, men allt var ju så vackert och väckte mitt habegär. Man vill ju så gärna prova...
Garnet här nedan är resultatet av två handmålade kardband i merino och tencel från Ullaffären. Färgerna gick i fält av lila, rött, rosa, blått, gult och svart. En vän som fick se det kallade det solnedgång, vilket är ganska passande.
Det är lustigt hur två kardband som är så lika kan bli så olika när det är uppspunnet. Det högra spann jag först, höll färgerna ganska samlade i det entrådiga vilket gav ett riktigt multifärgat garn när jag tvinnade ihop det till två-trådigt. Det vänstra spann jag liksom längs med kardbandet, så färgfälten kom efter varandra. När jag spunnit ungefär hälften vände jag på ordningen. Jag har en tanke med det, vi får se om det funkar när jag stickar av det sedan. Sedan tvinnade jag det tre-trådigt med Navajo-teknik, vilket gör att det blir en randeffekt i garnet.
Och det blir ett helt annat utseende på garnet. Faktiskt gillar jag det vänstra bättre, men vi får väl se hur det blir när jag stickat av det. De här garnerna ska bli sockar till mig och sambon, har jag tänkt. Att värma våra fötter i vinter. Jag tycker att tencel gör sockarna mindre kalla än om man har nylon eller polyamid i sockgarnet. Varmast blir såklart ren ull, men de håller så dåligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar